logo

Carlotta - the museum database

Data elementHistorik

CountValue
1<0x0a><0x0a><0x0a>Sockerbruk, (1) fanns i en fastighet som låg på den östra sidan av Konsul Olssons plats. (Där uppförde år 1931 EPA ett varuhus, i dag omvandlat till bank och butik.) Bruket startades 1814 av handlande Joh. Daniel Meisner och majoren Georg Martin Gram. De anställde en sockermästare Lund från Danmark, två socker-drängar samt Meisners broder, Jöns M. som bokhållare. Även en bodgosse fick anställning. År 1824 såldes bruket till handlande Christopher d’Aubigné, som drev verksamheten i sju år, men 1831 såldes såväl bruk som fastighet till brukspatron S.M. Sunnerdahl. Uppgifter saknas om huruvida den sistnämnde fortsatte sockerproduktionen. (2) Helsingborgs sockerfabriks AB uppfördes 1890 på utfylld sjömark strax väster om Valskvarnen. (3) Se även Hasslarp. KEA
1<0x0a><0x0a>SCBG Byggd: 1934, Odense, Danmark Material: Stål Längd: 64,70 Bredd: 10,01 Brt: 1057 Passagerarfartyg Hemmahamn: Göteborg SS Marieholm byggdes för AB Svenska Amerika Linien. Under 1930-talet utnyttjades Marieholm för matartrafik, främst uppsamlingsresor från hamnar i Polen och de baltiska staterna till Stockholm med passagerare till atlanttrafiken som utgick från Göteborg. 1940 förvärvades Marieholm av Marinen, döptes om till HMS Marieholm och från 1950 tjänstgjorde hon som stabsfartyg i Kustflottan. Fartyget såldes 1977 till privata intressen och gick under tre år i färjetrafik på linjerna Sandefjord–Göteborg och Malmö–Köpenhamn. Efter några års förfall och ägarbyten blev Marieholm upprustat och ligger sedan 1984 som restaurantfartyg i centrala Göteborg. Källa: Sjöhistoriska
1<0x0a>75-21 Bogserångaren ”Alfa” Hälsingborgs ångslupsaktiebolag bildades 1900 efter önskemål från Hälsingborgs redare som mot billig taxa ville ha tillgång till en mindre ångbåt som kunde betjäna deras fartyg vid anlöpandet av Helsingborgs redd och vara behjälplig med att sätta ombord och avhämta lotsar. Överlotsen B. O. Viksten bildade tillsammans med redarna bolaget för inköp av lämpligt fartyg. Överlotsen var direktör utan särskild ersättning och lotspersonalen avtalade med styrelsen att bruka ångbåten. Stadens lotsar var också aktieägare i bolaget. Befälhavaren skulle avlönas av lotsarna med 75 kr i månaden. Styrelsen bestod av grosshandlare A. B. Hulthén, överlotsen Viksten och skeppsredare N. C. Corfitzon. Första fartyget hette ”Helsingborg” och inköptes 1900, ca 1907 omdöpt till ”Händig”. 1909 beställdes ”Björn” och 1912 köptes ”Alfa”. En konflikt uppstod emellan bolaget och styrelsen för bogseringsaktiebolaget Unionen med hamnkapten Jepson i spetsen, men ångslupsaktiebolaget avgick med segern då Lotskapten i Malmö som tog lotsarnas parti och avgjorde frågan framhöll att lotsarnas befattning med ångaren och deras intresse av ångslupsaktiebolagets inkomster inte kunde förbjudas på grund av lotsarnas ställning allena.
1<0x0a>Familjen Artman köpte en bröllopstårta på Café Öresund och dukade med ljusblå duk och åt prinskorv innan detvar dags för tårtan. Tårtan, berättade Susanne Artman, hade en mandelbotten och var fylld med jordgubbskompott och vaniljkräm.
1<0x0a>Malmö ; Stockholm : J. G. Hedberg : M. Sahlström : J. G. Hedbergs förlag
1<0x0a>Tidigt på morgonen den 6 juli 1944 observerades ett tyskt flygplan passera söder Glumslöv, söder Kärnan Helsingborg, sydost Domsten. Från luftvärnensbatterier i Helsingborg sköts sammanlagt fem varningsskott och sexton verkningsskott. Flygplanet träffades i stjärtpartiet och havererade vid Klappe och ur vrakresterna kröp en omskakad flygare vid namn Per Hiul. Han hade tjänstgjort som flygmekaniker vid Kastrup, där Blindflygskolan B 34 var förlagd. Flygplanet var av en äldre typ, som ursprungligen levererats till Lufthansa med registrering D-ACBS med namnet Augsburg. I motsats till övriga versioner var detta flygplan försett med BMW 132H stjärnmotorer. År 1940 tog Luftwaffe över detta flygplan som sedan användes för flygutbildning.
1<0x0a>Ångfartygs AB Atlanten, Hbg bildades 1873. Andelen aktieägare i inledningsskedet utgjorde 110 personer. Delägarna kan anses vara ett uppbåd av de kapitalstarka personer som fanns i Hbg med omnejd. Stiftare av företaget var konsul Carl Henckel handlande Axel Pettersson och sjökapten J. C Hulthén, Hbg. Redan år 1872 tecknade C. Henckel ett kontrakt med skeppsbyggare John Readhead i South Shields, England, om byggandet av ett fartyg, som beräknades kunna lasta 200 ton. I slutet av oktober månad 1873 sjösattes nybygget och döptes till ”Atlantic”. Dåtidens ångmaskiner arbetade med lågt ångtryck och kolkonsumtionen per hästkraft och timme var betydande. Under gynnsamma förhållande kunde ”Atlantic” göra en fart av 9 knop. Ångaren kostade rederiet fullt seglingsbar 700.000 svenska kronor. Konsul Carl Henckel utsågs till huvudredare för Ångfartygs AB Atlanten. ”Atlantic” anlände i barlast till Göteborg den 24 november 1873 från Newcastle. Den 11 december 1873 återvände ”Atlantic” till Newcastle för att lasta kol destinerat till Köpenhman. Redan den 15 december befann sig ångaren på Helsingborgs redd. Efter utlossningen av kolen i Köpenhamn gick fartyget till Danzig och intog en last avsedd för Dublin, Irland. Sedan gjorde fartyget en barlastresa till Newcastle dit man anlände i slutet av januari 1874. ”Atlantic” låg i något mer än tre veckor i hamn och lastade järnvägsräls avsedda för Bombay, Indien. Resan företogs genom den nyöppnade leden Medelhavet – Suezkanalen – Röda havet. Suezkanalen öppnade för trafik år 1869, vilket i många avseenden innebar en betydande förändring av sjöfarten mellan Europa och Fjärran Östern. Dåtidens ångare med sin höga kolkonsumtion hade tidigare små möjligheter på denna marknad, dels av kostnadsskäl och dels av brist på bunkerstationer för resan runt sydspetsen av Sydafrika. Den 20 februari var lasten intagen och resan påbörjades till Indien via Suezkanalen. Den 17 mars kolade fartyget i Port Said. Under de första dagarna i april 1874 nådde ”Atlantic” Indien. Efter utlossningen och nytt intag avgick ångaren till Liverpool den 27 april. Återresan började i slutet av april månad och den 17 maj 1875 passerade man Suezkanalen. På väg mot Liverpool kolade man 7 dagar på Malta. Den 3 juni var lasten ute. Fartyget avgick till Arkangelsk för att lasta trä. Efter 23 dygns resa nådde man lastningsplatsen. Den 8 juli 1874 var fullt intag av trä ombord, och resan runt Kolahalvön och Nordkap påbörjades. Det var ju sommartid och långa perioder med hårt väder var knappast att vänta. Fartygets dimensioner inbjöd inte till ett stort däcksintag även om barlasttankar fanns. Resan gick lyckligt till London och den 8 augusti var ”Atlantic” loss. De följande fem åren sysselsattes ångaren på nordsjöfart. År 1880 gjorde ”Atlantic” en resa över Atlanten. Returlasten hem till Europa intogs i Charleston, USA. Godset bestod av bomull avsedd för Reval. Resan över Atlanten till Helsingborgs redd tog 25 dygn. Två eldare arbetade tillsammans nere i stockhålet i genomsnitt 12 timmar per dygn. En eldare förbrukade 3-4 ton kol per dygn, vilket innebar att ”Atlantic” torde konsumerat c:a 15 ton kol per dygn i sjön. Vid 25 dygns resa i sjön innebar detta en konsumtion av 375 ton. Med marginaler för förlängda resor torde det innebära att den verkliga lastförmågan vid långresor utgjorde 1 600 ton. Under en resa till Kronstadt – Rotterdam med vete i december månad 1883 förliste ångaren på Nordsjön under hårt väder.