Edvard Andersson föddes i Helsingborg 1891 och växte upp i stadens arbetarkvarter på söder, där föräldrarna drev en tobaksaffär. Han förblev staden trogen till sin död 1967. De stadsvyer han utförde är som regel målade på Söder.
Edvard var konstnär och teckningslärare vid dåvarande Flickläroverket (Olympiaskolan), 1920–1956. Jämsides med sin konstnärliga verksamhet övertog han och drev föräldrarnas tobaksaffär i sydvästra hörnfastigheten vid Södergatan och Holländaregatan (senare RIAL) fram till 1933 när han fick fast lärartjänst.
På 1910-talet utbildade sig Edvard Andersson vid Högre Konstindustriella skolan i Stockholm (nuvarande Konstfack). Han debuterade 1918 på Killbergs konstsalong i Helsingborg. Den kom att följas av många bl.a. i Malmö, Helsingborg, Stockholm, Köpenhamn och postumt i paris och Florida.
Hans måleri är präglat av starka koloristiska effekter i ett djärvt abstrakt formspråk. Under 40-talet blir målningarna alltmer abstrakta men innehåller ofta naturalistiska element. Han tillbringade flertal perioder i fiskebyn Knäred på Österlen på 40-talet. Under 50-taler dominerar det abstrakta måleriet ofta med inslag av stiliserade kvinnor.
1953 lät Edvard Andersson och hans hustru Ingeborg bygga en sommarstuga med en stor ateljé i det natursköna Hovs hallar i nordvästra Skåne. Huset ritades av sonen Göte, nybliven arkitekt. Här tillbringade Edvard många somrar och många av motiven kommer därifrån. Havets och klippornas mäktiga samspel upphörde aldrig att fascinera honom.
På 60-talet övergår Edvard från oljemålning till akvarell, ofta med figurer, ansikten och med geometriska inslag.
Som medlem i Skånes konstförening brukade han vara representerad på Vårsalongen i Helsingborg.
En stor retrospektiv utställning anordnades 1991 på Vikingsbergs konstmuseum.