Siv Liljekvist f. Haraldsson, före detta textillärare, föddes i Hörja och bor idag i Viken. Hon var gift och levde tillsammans med Einar Liljeqvist fram till hans bortgång. Paret fick två barn tillsammans, Per Ola (f. 1976) och Åsa (f. 1970).
Som barn drabbades Siv av polio (1 november 1945), vilket speciellt kom att påverka hennes högra ben. Trots sin diagnos bestämde sig Siv tidigt, redan i realskolan, för att bli textillärare. Efter realexamen läste hon ett antal kurser som krävdes för att komma in på yrkesutbildningen (bl.a. en kurs vid Slöjdskolan i Vinslöv). Efter det sökte Siv den förberedande kursen på handarbetsseminarierna, men kom inte in då hon ansågs vara för "svag" till följd av sin diagnos. Ett alternativ till förutbildning var att gå två år på Verkstadsskola för klänningssömmerskor. I januari 1953 började hon sömnadsutbildningen vid Vanföreantaltens Yrkesskola i Helsingborg. I maj 1956 var utbildningen klar och gesällprovet utfört, och Siv fick således sin gesällutnämning. Gesällinvigningen och diplomutdelningen skedde på Grand i Helsingborg. I samband med sista terminen gick Siv på Handarbetets Vänners vävskola i Stockholm. Det var då hon fick reda på att det inrättats en ny sömnadsutbildning i Umeå, vilken hon sökte till direkt - och kom in.
Siv berättar själv om tiden innan gesällutnämningen: "Vid varje ansökningstillfälle skickade jag ansökan till Stockholm och Göteborg. Varje gång blev det samma svar: Inte antagen. Vid ett tillfälle när jag var ledig från Helsingborg och gick på Tillskärarakademin i Stockholm traskade jag upp till seminarierekton. Då fick jag veta att hon bedömde att jag inte skulle orka med yrket och att hon inte tänkte ta in mig. Hon tyckte att jag kunde bli sömmerska, precis som om det skulle vara mindre ansträngande. Detta hände på 1950-talet innan man börjat med central intagning. Jag gick väl hem och grät en skvätt, och bestämde att jag visst skulle bli textillärare".
Hennes första tjänst som färdig lärare blev vid Slöjdskolan i Vinslöv. Där jobbade Siv i 2½ år. Tack vare tjänstgöringen och gesällprovet fick hon en ordinarie tjänst vid Praktiska realskolan i Helsingborg. När grundskolan infördes försvann Praktiska realskolan och ersattes med grundskolans högstadium.
Siv berättar själv om sin drivkraft: "Det där påståendet att jag inte skulle orka med jobbet blev en drivkraft. Det öppnades en möjlighet till fortbildning inom textil materiallära vid Chalmers i Göteborg. För att bli antagen krävdes studentexamen på reallinjens matematiska gren. I början av 1960-talet hade TBV startat ett kvällsgymnasium i Helsingborg. Där gick jag, och man fick ta studenten som privatist. Sedan följde 2½ år vid Chalmers i Göteborg. Därefter fick jag en seminarietjänst i Köpenhamn. Det räknades som högre tjänst och jag fick tjänstledigt från arbetet i Helsingborg. Efter 6½ år orkade jag inte längre med resor och småbarn hemma. Jag var där bara två dagar i veckan men långa dagar. Alltså återgick jag till min gamla tjänst. I den ingick grundskolans högstadium och textilt tillval på gymnasiets tvååriga sociala- och ekonomiska gren. Åren före pensioneringen hade jag lyckan att få ha textil på gymnasiets estetprogram. Som pensionär började jag läsa i Lund bl.a. etnologi. Det blev fina år."
