Elias Martin var en av den Gustavianska tidens största konstnärer. Hans namn är främst knutet till Stockholm, men han sökte också sina motiv på många andra platser i landet. Han var huvudsakligen akvarellmålare, och som sådan var han jämnbördig med de bästa i England. I England bodde han 1768-1780 vilket hade en avgörande betydelse för hans konstnärliga utveckling. Han gifte sig 1770 med Ann Lee med vilken han fick sonen Fredrik Erik Martin, även han konstnär. Elias Martin var bror till den kände grafikern och professorn vid Konstakademien, Johan Fredrik Martin.; Elias Martin, döpt 8 mars 1739 i Stockholm, död 25 januari 1818, svensk målare som vann internationell berömmelse under sin livstid för sina landskapsmålningar, porträtt och genremålningar, och var "associate member" av Royal Academy.
Elias Martin var son till åldermannen i snickarämbetet Olof Martin och Ulrika Haupt, syster till Georg Haupt. Han fick sin första utbildning hos fadern och visade sådan talang att han sändes till ämbetsmålaren F.C. Schultz. Genom denne fick han anställning hos Fredrik Henrik af Chapman som arkitekturritare och teckningslärare för officerarna i Sveaborg. Där fick han ledning av fältmarskalken Augustin Ehrensvärd, och umgick med och undervisade dennes son Carl August Ehrensvärd.
1766 for Elias Martin på studieresa till Paris, och antogs på Alexander Roslins rekommendation till École académique för undervisning av Joseph Vernet och troligen även François Boucher. Elias Martin tilltalades dock inte av den franska klassicismen, och flyttade därför till London 1768. Två år senare upptogs han som associate member av Royal Academy där han deltog med utställningar och var teckningslärare, vilket torde bero på att han blivit god vän med arkitekten William Chambers. I England utvecklade han akvarelltekniken vilken anses vara den teknik han bäst behärskade. Han undervisade även kopparstickare och mezzotintgravörer, men med dessa tekniker lyckades han aldrig själv uppvisa personliga drag.
Han återvände till Sverige 1780 och året därpå blev han medlem av Konstakademien där han även undervisade. Han anställdes av Gustaf III, för vilken han gjorde gravyrserien "Svenska vuer". Under senare år blev motiven alltmer religiösa, och "Johannes döparens predikan i öknen" (Nyköpings museum) och "Fader vår" räknas till några av hans främsta arbeten. Han är representerad vid Nationalmuseum bl.a. med porträtt av vännen Carl Michael Bellman och ett självporträtt. Hans efterlämnade verk utgörs bl.a. av mer än 200 oljemålningar.
Han gifte sig 1770 med engelskan Ann Lee med vilken han fick sonen Fredrik Erik Martin, tillika konstnär. Brodern Johan Fredrik Martin var en känd grafiker och professor vid Konstakademien. Ålderdomen tillbringade han i undanskymdhet, plågad av ekonomiska bekymmer och ögonbesvär, men var under sina verksamma år en väl sedd gäst i konstnärshem, och umgicks förtroligt med Bellman, Erik Palmstedt och Johan Tobias Sergel.