Olof Olsson, född 18 juni 1872 i Smedstorps församling, död 1939 i Stockholm, politiker (socialdemokrat); riksdagsledamot (från 1912), ecklesiastikminister 1919-1920, 1921-1923 och 1924-1926. Far till Jan-Erik Garland (Rit-Ola), geografen Sven-Olof Garland och radiojournalisten Gabriella Garland. Föräldrar var smedmästare Nils Olsson och Mätta, född Svensdotter.
Olsson avlade filosofie kandidatexamen 1900 i Lund och anställdes 1907 vid Göteborgs västra realskola som adjunkt i tyska, historia och geografi. Han inträdde 1912 som riksdagsledamot i första kammaren, invald av Malmöhus län, men var i riksdagen känd som Olof Olsson i Göteborg, eftersom han var bosatt där. Olsson hade tidigt engagerat sig i arbetarrörelsen och var en av de första socialdemokraterna som erhöll en ministerpost då han 1919 blev ecklesiastikminister första gången. År 1931 valdes han till 1:e vice talman i första kammaren. För övrigt var Olsson ledamot av konstitutionsutskottet, statsutskottet, utrikesnämnden, hemliga utskottet och av riksdagspartiernas förtroenderåd.[1]
Av de utredningskommittéer som Olsson tillhörde kan uppräknas universitetsberedningen och 1929 års seminariekommitté, rundradioutredningen samt utredningen rörande den statsfientliga propagandan.
I tre omgångar var Olsson alltså ecklesiastikminister, nämligen mellan 28 november 1919 till 27 oktober 1920, 13 oktober 1921 till 19 april 1923 och 18 oktober 1924 till 7 juni 1926.