Barbro Nilsson 1899-1983, textilkonstnär, huvudlärare i textil vid Konstfackskolan 1947-57, konstnärlig ledare för Märta Måås-Fjetterströms vävverkstad 1942-70; På 1920- och 30-talen genomförde N. stora vävuppdrag, bl.a. gobelängen Melodier vid torget (1937-39) för Göteborgs konserthus efter kartonger av Sven Erixson. Sin stora insats gjorde hon hos Måås-Fjetterström, där hon vidareutvecklade och förnyade verkstadens textila formspråk. N. skapade fram till 1970-talet över 100 mattkompositioner och drygt 40 kyrkliga textilier. Inspiration till sina mönster hämtade hon från naturen men också från äldre folkkonst och ur materialets och teknikens inneboende möjligheter. Hennes vitala, intensivt färglysande mattor och gobelänger hör till 1900-talets stora svenska textilkonst.
På 1920- och 30-talet gjorde hon stora gobelänger efter kartonger av många olika konstnärer såsom Sven Erixson, Endre Nemes, Bertil Damm, Olle Nyman m fl. Redan under sin tid som elev vid Konstfack ritade hon sina första skisser för mattor. Som konstnärlig ledare för Märta Måås-Fjetterströms vävateljé i Båstad skapades från 1942 och en bit in på 1970-talet mängder av mattkompositioner, ofta i flera olika färgställningar. Med sin stora kunskap om gobelängvävning tog hon 1943 fram mattan "Snäckorna" och tillförde så en ny vävteknik i Märta Måås-Fjetterströms vävateljé. "Snäckorna" finns i ett exemplar på Nationalmuseum i Stockholm och är en av Nilssons mest vävda mattor.
Gobelängmattan "Tånga" (finns i samlingen) skapades till H55-utställningen och tillkom därefter i närmare tjugo olika färgställningar. Hon skapade även monumentala väggvävnader och en stor mängd kyrkotextil. Några exempel är Gustaf Adolfkyrkan i Helsingborg och Markuskyrkan i Stockholm som är utsmyckade av Nilssons gobelänger.
Naturen och då framförallt havet och äldre folkkonst var hennes inspirationskälla, kombinerat med stora kunskaper om de olika vävteknikernas möjligheter
; Barbro Lundberg-Nilsson, född 1899 i Malmö, död 1983, var en svensk textilkonstnär. Hon var dotter till målarinnan och trädgårdsarkitekten Emma Lundberg, syster till arkitekten Erik Lundberg, gift med skulptören Robert Nilsson och mor till fotografen Pål-Nils Nilsson.
Utbildning och karriär [redigera]Nilsson utbildades vid Brunssons vävskola i Stockholm samt vid Konstfack. Hon var huvudlärare i textil vid Konstfack 1947-1957 och konstnärlig ledare för Märta Måås-Fjetterströms vävverkstad 1942-1970.
Stil och verk [redigera]På 1920- och 1930-talet gjorde hon stora gobelänger efter kartonger av många olika konstnärer såsom Sven Erixson, Endre Nemes, Bertil Damm, Olle Nyman med flera. Redan under sin tid som elev vid Konstfack ritade hon sina första skisser för mattor. Som konstnärlig ledare för Märta Måås-Fjetterströms vävateljé i Båstad skapades från 1942 och en bit in på 1970-talet mängder av mattkompositioner, ofta i flera olika färgställningar. Med sin stora kunskap om gobelängvävning tog hon 1943 fram mattan "Snäckorna" och tillförde så en ny vävteknik i Märta Måås-Fjetterströms vävateljé. "Snäckorna" finns i ett exemplar på Nationalmuseum i Stockholm och är en av Nilssons mest vävda mattor.
Gobelängmattan "Tånga" skapades till H55-utställningen och tillkom därefter i närmare tjugo olika färgställningar. Hon skapade även monumentala väggvävnader och en stor mängd kyrkotextil. Några exempel är Gustaf Adolfkyrkan i Helsingborg och Markuskyrkan i Stockholm som är utsmyckade av Nilssons gobelänger.
Naturen och då framförallt havet och äldre folkkonst var hennes inspirationskälla, samtidigt som hon hade stora kunskaper om de olika vävteknikernas möjligheter