Nils Persson föddes den 20/1 1836 på Lundagården i Allerums församling. År 1860 öppnade han en diversehandel i Arnhemska huset som låg i hörnet Storgatan och Kullagatan och specialiserade sig tidigt på konstgjorda gödningsämnen.
År 1874 bildade han Skånska Superfosfat- & Svavelsyreaktiebolaget, "Fosfaten" . Han köpte Sulitelma stora svavelkisgruvor i Norge för att skaffa råmaterial åt Fosfaten och grundade flera andra storindustrier, främst Hälsingborgs ångtegelbruk år 1873 och Kopparverket år 1901.
Se vidare boken "Konsul N. Persson", tryckt 1916 i Hbg med anledning av hans 80-årsdag
; Nils Persson öppnade 1860 en diversehandel i hörnet Stortorget och Kullagatan, kv. Strömkarlen, Helsingborg. År 1872 anlade han en gödningsfabrik på Söder och för att kunna utvidga den grundades 1875 Skånska superfosfat- och svavelsyrefabrikations AB, allmänt kallad Fosfaten. År 1873 startade han Helsingborgs Ångtegelbruk AB, 1885 Skromberga stenkols- och lerindustri AB och år 1900 Helsingborgs Kopparverks AB (numera Kemira Kemi AB). År 1885 flyttade familjen Persson till f.d. Essenska villan vid Södergatan, Helsingborg.
Tillsammans med konsul Petter Olsson anlade han ett sockerbruk i staden 1890. De båda konsulerna dominerade vid denna tid helt den industriella utvecklingen i staden och tillsammans genomförde de många olika projekt och grundade flera olika Helsingborgsföretag.
Nils Persson var gift med sömmerskan Othilda Brynhilda Sandberg och tillsammans fick de 11 barn.
; Nils Persson föddes den 20/1 1836 på Lundagården i Allerums församling som son till hemmansägaren Per Jönsson (från Kattarp) från en vitt utbredd, ansedd allmogesläkt och Gunilla Hallberg som kom från Rögle i Välinge socken. Per Jönsson dog 1847 och efterlämnade en talrik barnaskara och en ganska omfattande ekonomi.
Innan fadern dog hade Nils, den tredje av sönerna i hans andra äktenskap, satts i skola i Helsingborg. Efter att ha fått privat undervisning och sedan genomgått latinskolan fick han anställning hos sin morbror, konsul Hallberg. Hallberg var på sin tid en av stadens mest framstående köpmän.
År 1860 öppnade han en diversehandel i Arnhemska huset som låg i hörnet Storgatan och Kullagatan och specialiserade sig tidigt på konstgjorda gödningsämnen. Här stannade han till 1865, då han köpte den s. k. Ehlerska gården vid Storgatan. I denna fastighet drevs rörelsen i många år. Perssons affär växte snart till ett ansenligt omfång, i synnerhet sedan han 1862 börjat att i större omfattning importera articifiella gödningsämnen. Snart började han spekulera över om det inte skulle vara möjligt att tillverka detsamma inom landet. Sedan han skaffat sig nödvändig information och gjort kalkyler, uppförde han en fabrik.
År 1874 bildade han Skånska Superfosfat- & Svavelsyreaktiebolaget, "Fosfaten" . Han köpte Sulitelma stora svavelkisgruvor i Norge för att skaffa råmaterial åt Fosfaten och grundade flera andra storindustrier, främst Hälsingborgs ångtegelbruk år 1873 och Kopparverket år 1901.
Då Nils Persson hade grundlagt Fosfaten, var det svårt att hinna med sin handelsrörelse. År 1873 delade han upp den i skilda delar med egna ledare och överlät den till dessa.
Vid uppdelningen av sin affär behöll Nils Persson själv handeln med gödningsämnen vilken 1875 uppgick i det då bildade Skånska superfosfat- och svavelsyrefabriksab.
; Sedan detta blivit konstaterat, köpte Nils Persson nyttjanderätten för all framtid till de inmutningar som redan gjorts av andra samt lät verkställa en mängd nya.
Konsul Persson var bl.a. med och byggde upp sockerfabriken i Helsingborg. Han anlade Helsingborgs ångtegelbruk 1873. År 1903 fick han aktiemajoritet i Ramlösa brunn. Nils Persson bidrog till tillkomsten av Skåne-Hallandsbanan.
1876 gjorde Nils Persson sitt inträde i drätselkammaren och valdes 1897 till vice ordförande samt innehade ordförandeplatsen 1904 - 1908. Vidare har han varit ledamot, vice ordförande och ordförande i hamndirektionen samt handels- och sjöfartsnämnden. Han har suttit som ett av stadens ombud i landstinget och Helsingborgs handelsförening utsåg honom länge först till vice ordförande och sedan till ordförande.
Malmöhusläns landsting hade i september 1908 utsett Nils Persson till medlem av första kammaren. Han gjorde sitt inträde följande år. I fyra riksdagar tillhörde han den höga senaten, men drog sig sedan tillbaka. Han trivdes inte i den miljön.
Nils Persson utnämndes till nederländsk vice konsul 1875 och till tysk konsul 1894.
Konsul Persson bidrog till Andrées ballongexpedition till Nordpolen och Otto Nordenskiölds färd till Antarktis.
Han testamenterade hela sin förmögenhet till staden att bygga vattenledningar för.
Exempel på andra donationer: inrättandet av ett ångkök i staden, ett jordområde för uppförandet av en kyrkogård (söder om Villan), trettiotusen kronor vars årliga avkastning bör användas för gratis brunnsdrickning vid Sofiakällan, fond för gamla tjänare och tjänarinnor.
Konsul Persson beskrivs som en öppen och vänsäll man som älskade att representera vid stadens fester. Han var den naturliga medelpunkten i de förmögna helsingborgarnas sällskapsliv. Tillsammans med hustrun Othilda Brynhilda Christina Sandberg (född 1839, gift med konsuln 1861), höll han ett öppet hem för gamla och nya vänner. Han hade ett livligt sinne och trivdes med människor runt om sig. Han älskade det glansfulla och livets behagligheter och "stämde sina strängar i dur".
Ur boken "Konsul Nils Persson", Helsingborg, 1916
