Höganäs keramiska fabrik grundades 1832 som komplement till ett 1797 anlagt stenkolsverk. Tillverkningen började med husgeråd i gult, blyglaserat stengods, 1835 följt av brunt stengods med saltglasyr. Vid mitten av 1800-talet tillkom ett ljust grågult, oglaserat lergods med klassicerande former och reliefdekor, medellerat av den danske skulptören Ferdinand Ring som 1856-69 var anställd vid H. Fabriken tillverkade Krukor, vattenflaskor, tobaksburkar, statyetter, byggnadsdetaljer, trädgårdspjäser, taburetter i form av svampar eller på varandra lagda kuddar samt meterhöga trädstammar och urnor. Med Edgar Böckman som konstnärlig ledare övergick H. 1915 till bruksgods med enklare former och dekorer av vackrare vardagsvarutyp. Jämsides med dessa tillverkningar producerades det gula lergodset och stenkärlen kontinuerligt fram till 1926, då all fabrikation av bruks- och konstkeramik upphörde med undantag för det saltglaserade hushållsgodset.; Höganäs
När greve Eric Ruuth tillsammans med grosshandlare Carl Bagge år 1797 bildade Höganäs Stenkolsverk, var Eric Ruuth den förste som insåg möjligheten att utnyttja de leror som låg skiktad mellan den stenkol och sandsten man funnit. Kolbrytningen var olönsam men 1828 startades en taktegelfabrik. Redan 1832 hade fabriken byggts om till en lerkärlsfabrik och man tillverkade blyglaserade bruksföremål. Snart började man även tillverka saltglaserat gods och denna produktion skulle vara till 1954.
År 1856 anställdes kärlfabrikens förste konstnärligt utbildade modellör, Ferdinand Ring från Danmark. Hans produktion bestod bland annat av byggnadsornament, större praktkärl av oglaserad lera samt dekorativa skulpturer.
I början av 1870-talets hade Höganäs allvarliga lönsamhetsproblem. Ferdinand Ring sades upp och man började experimentera för att få fram en vit, genomskinlig glasyr eftersom detta var en förutsättning för att sen kunna lägga på en mångfärgad glasyr. Sådant gods var nämligen väldigt modernt i slutet av 1800-talet. Till en början misslyckades experimenten och istället fäste man reliefer i rödbrännande lera på den gula leran för att få kontrastverkan, exempelvis på bröllopskrus. Man försökte också måla godset.
År 1889 anställdes Albin Hamberg för att lära till modellör och samma år påbörjades omfattande experiment med polykroma glasyrer. Snart lyckades försöken och man började nu, med utgångspunkt i engelska modeller, tillverka föremål med majolikaglasyr. Albin Hamberg avbildade ofta motiv från naturen och växter, grodor, frukter m.m. plockades in i ateljén för att tecknas av.
År 1909 lämnade drejaren Johannes Olofsson och glasyrmästaren Sigfrid Johansson Höganäsbolaget och startade en egen verkstad. Året efter tillkom drejaren Karl Andersson och företaget Andersson & Johansson bildades.
Företagets mest kända produktion är servisen "Old Höganäs" som visades för första gången på Helsingborgsutställningen H55.
År 1915 anställdes Edgar Böckman som konstnärlig ledare på Höganäsbolaget. Då uppgiften var att göra "vackrare vardagsvara" skapade han en servis i tennglaserad fajans med enkel dekor. Edgar Böckman stod även bakom stora serier prydnadsföremål i lysterteknik.
Inför bolagets 100-årsjubileum anställdes konstnären Helmer Osslund för att ta fram nya modeller att visa upp i jubileumspaviljongen på Stockholmsutställningen. Han arbetade endast ett halvår i Höganäs och var väldigt missnöjd med resultatet eftersom han inte alls fick påverka glaseringen. Han ansåg att modellerna han ritat var "eländigt nersmetade" med färg.