Carl Larsson växte upp i ett fattigt hem men när han var 13 år uppmanade hans lärare honom att söka in som elev hos Konstakademin. För att betala detta var han dock tvungen att försörja sig själv, bland annat som retuschör hos en fotograf samtidigt som han studerade.
De närmaste åren därefter illustrerade han flera böcker.
1877 hade han sparat tillräckligt med pengar för att bege sig till Paris där han stannade ett år. Hösten 1880 återvände han till Paris utan att nå några särskilda framgångar. Sommaren 1881 besökte han konstnärskolonin Grèz-sur-Loing i närheten av Fontainebleu där han började göra akvarellmålningar av naturen omkring sig. Larsson började därefter finna motiv i sin omedelbara närhet, som till exempel hans hustru Karin Larsson-Bergöö och deras nyfödda dotter i Ateljéidyll.
1885 - 1888 var han åter i Sverige och målade utomhusmotiv från Stockholm. Han anslöt han sig till Opponenterna, som bland annat kritiserade Konstakademin. 1886 blev han föreståndare för Göteborgs musei konstskola, "Valands målarskola". Våren 1888 återvände han till Paris för att måla triptyken Rokoko-Renässans-Modernism. Därefter målade han Svenska kvinnan genom seklerna i trapphallen i en flickskola i Göteborg.
1883 hade Nationalmuseum bestämt att väggarna skulle målas. Motivval och urval tog flera år. 1891 vann Larsson första pris i tävlan där han gjort skisser till alla väggar. 1896 målade han de sex väggarna al fresco, bl.a. Gustaf Wasas intåg i Stockholm Midsommarafton 1523 och Gustav II Adolf landstiger i Tyskland
1888 hade familjen flyttat till Sundborn där hans svärfar gett honom Lilla Hyttnäs där han åter kunde måla akvareller med familjen som motiv. Hustrun Karin och barnen Suzanne, Lisbeth, Kersti och de andra återkommer gång på gång i dessa. Målningarna samlades 1897 i Ett hem i Dalarne, 20 lavyrer med fyra färger och utgavs i färgtryck 1899. Målningarna spreds i stora upplagor och fick stor betydelse för inredning och hantverk.